”Från orkan till sjukhus!”

I fredagsnatt 23.56 vaknade jag av sirenernas hesa stämma mellan de österrikiska bergen. Fick en läskig känsla av krig, sen funderade jag på om det kunde vara nåt kemikaliskt utsläpp. Vad är det man brukar säga då! Hålla sig inomhus stänga fönster och dörrar… okej, tänkte jag, får väl stänga tältet helt då😉. Samtidigt drog vinden igång, det dundrade på håll och regnet började smyga sig på. Hm vad är på gång – ensam ute i naturen. Vem fråga om vad som ska hända, försökte lyssna på radio – bara brus, in på områdets hemsida – ingen information. Vinden ökade – kröp motvilligt ut ur tältet tryckte ner tältpinnarna ännu längre i gräset, som snabbt förvandlats till lervälling, satte i några extra pinnar, spände några extra linor. Har förstått att detta kommer att öka i styrka – sirenerna fortsatte omgångsvis att tjuta mellan bergen och skapade en ödslig stämning.

Där ligger jag – trivs med utmaningar! Vinden rycker i tält och regnet smattrar intensivt mot tältduken. Jag har det gott även om jag hör hur saker utanför tältet förflyttar sig… det knakar i grenar och stammar…

Sen blir allt svart och tyst!

Läs fortsättningen imorgon….

Fortsättning ”Från orkan till sjukhus!”

Jag vaknar upp och allt är stilla runt omkring, inser att jag somnade mitt i alltihop! Tittade ut genom tältöppningen och ser att vinden hade flyttat en hel del lösa föremål och även en del som inte varit löst. Grenar och träd ligger på marken – jag inser att jag klarat mig tack vare att jag satt upp tältet på en plats där jag skyddats från en stor del vindstyrkan av en klippa.

Dags att ge sig av de sista milen mot Salzburg. När jag möter människor och så småningom när jag ser och hör nyheter, så inser jag att jag precis klarat mig i en Orkan som drabbat Österrike och det område jag befann mig i hade utan förvarning fått vindar upp till 36 m/s. Många människor skadades och mycket materiella skador i området mellan Linz o Salzburg.

Den sista 10 dagarna har jag känt en svullnad och smärta i mitt vänstra ben som gjort det besvärligt att cykla och gå. Olika funderingar dyker givetvis upp i huvudet om vad det kan vara, men jag trampar på. Vad annars ska man göra på ett cykeläventyr?

I Salzburg träffar jag Britt Gagnero och vi ska ha några goa gemensamma dagar! Tyvärr blir det inte bättre med benet, trots att vi bara går omkring och jag har ställt undan cykeln. Stönig fortsätter jag och tyvärr slutar det på sjukhuset – först undersöker de om det är blodpropp i benet… men nej, inte det, men däremot inflammation och infektion. Antibiotika och inflammationshämmande medicin – ”ja du Kenneth” sa läkaren ”här tar din cykelresa slut. Fortsätter du kommer du att ha en lång rehabiliteringstid. Du behöver komma hem till Sverige och få vård och där man kan undersöka mer långsiktigt vad det beror på.”

Fy tusan! Här har jag satsat år av förberedelser – startat en insamling för en sak jag brinner för och allt bara tar stopp…………………

Många frågor rullar runt i huvudet och många känslor rusar fram och tillbaka i kroppen. Är det verkligen stopp här – måste jag?? Cyklingen är det stopp med, det vet jag, men är insamlingen och de möjliga insamlade pengarna till dessa behövande flickorna borta – bara för att mitt ben inte kan jobba!

Efter mycket funderade fram och tillbaks, har jag bestämt mig för att lämna min utrusning här i Salzburg för att till våren komma tillbaka och ta upp resan igen. Så idag lämnade jag cykel och utrustning på ett lagerhotell med lite vemod – helt klart. Och någonstans i maj är jag tillbaks för att fortsätta mitt äventyr och insamlingen.

En liten fundering jag vill skicka med dig:

Jag vet att du vill göra skillnad på många olika sätt i ditt liv. Skulle du kunna tänka dig att klicka på givarlänken och ge ett frivilligt bidrag till Plan internationals insamling ”Because I am a girl”, så tackar jag dig ur djupet av mitt hjärta. Då kan det kan rulla in lite pengar till insamlingen även om inte jag rullar just nu.

Kram Kenneth

Nu sitter jag äntligen vid datorn för att skriva på min blogg. Det har varit lite svårt med teckning och ström under en period.

Resan på cykel började i Uhersky Brod uten visar längst ner på sidan. Syftet är att få göra en lång resa, tid för det okända och oväntade. Har nog alltid haft den läggningen. Anledningen till att jag valde min rutt är nyfikenhet och att min cykel tillvärkas i Tjeckien. Nyfikenhet på länder som tillhör europa men har stora olikheter både i levnardsstandard, kultur och geografi.

Tjeckien den östra delen och söderut i övergången mot Slovakien har ett böljande landskap som är öppet och väl använt till jordbruk.

Slovakien skiljer sig inte så mycket från Tjeckien landskapsmässig. För min del njuter jag långa sköna böljande kullar och fantastisk grönska. När jag kommer en bit in i Slovakien så hänvisas jag till cykelvägar som följer floder och bäckar. Det är ensamt på vägarna bara jag.

Cyklingen har varit relativt tyst, delvis för att det varit mest landsbygd och längs floder men även för att konversationen varit svår då engelskan inte är självklar i Tjeckien och Slovakien. Dom kan en del tyska vilket ändå har gett möjligheter att klara det nödvändigaste. Landskapet har är vackert och variationsrikt.

Cykelvägar har man relativt gott om och det har varit få kilometer blandat med bilar. Cykelalternativen har varit mest grusvägar långs floder och genom åkrar. Skickar med några bilder för att skapa en miljö.

Den största utmaningen – har varit värmen 30⁺ varje dag och tillgång på vatten. En dag blev jag tvunget att använda flodvatten som dricksvatten, -lugnt jag har rening med mig men den tar inte bort smaken och flodvattens smak är inget jag är van vid. En morgon varnade man för 39 grader och det är inget idealt cykelväder utifrån vattentillgång. Bäst cykeltid är mellan 05-09 men vem orkar vakna då?

Som du ser börjar landskapet förändras, höjderna blir fler. Vi befinner oss fortfarande i Slovakien. Jag glider in i Österike utan att märka det. Det som skvallrar om att jag bytt land är namnen på samhällen jag passerar. Nu var det varmt 37,2 i skuggan och hur det var upplevelse mässigt i solen vet jag inte men det var nästan outhärdligt. Jag hade letat ett tag efter områden för stealtcamping men det fanns inte en tum att välja på. Jag kontaktade David klockan 18.30 och undrade om han kunde t emot mig? Nja lite stökig hemma med tre barn själv på kvällen men jag ringer tillbaks sa han. Jaha det var det tänkte jag drack lite vatten och skulle precis trampa vidare då telefonen ringer. Hi David here! Han undrade om jag hade tält! Oja sa jag tanken var att stältcampa så det finns med. Bra kom hit så fixar vi det sa han.

En mil var det hem till honom i Gänserndorf och han och hans tre goa livliga barn åldrarna 3 till 9 följde med i deras famljecykel. Vi gav oss av till baksidan av bostadsområdet där det fanns ett område som precis hade använts till en musikfestival. Nedan mitt tält och min cykel den natten var den sista på den mesta värmen med bara 27 grader

Hela resan har jag cyklat genom områden med odlade och vilda frukträd. Plommon, vindruvor, äpplen och päron är de vanligaste. Så det har bara varit att äta på!

Igår den 12/8 hade jag en spännande utsikt från min tältplats. Och jag lovar sånt här finns det hur mycket av som helst här längs floden.

Idag 13/8 har jag cyklat en del och lagat mat men framför allt njutit av utsikt och intryck.

Dags för en liten uppdatering: Har idag cyklat sista sträckan längs Donau och viker nu av väster ut längs floden Traun som jag följer en bit innan jag gör en del andra val för att nå Salzburg. Nedan kan du se rutten i sin helhet och du kan även upp till höger välja vilken karta du vill ha som underlag. Fram till nu har jag cyklar 373 km. Perioden tyfaste utmaning för en nordbo som gillar skugga har varit den ständiga solen och värmen som varit mellan 30-39 grader de flesta dagar. Idag sattjag på campingen och beställde in en kaffe. Och fråga om det gick att fälla upp parasollen? Hon tittade på mig som om jag inte var vid mina sinnens fulla bruk, och frågade varför? För att jag vill sitta i skuggan förklarade jag. Hon suckade fällde upp parasollen och pratad intensivt med sina kollegor. Oc det är klart det var ju bara 29 grader så det kanske var konstigt att sitta i skuggan;)

Lev gott!